Fy fan vad ont det gör i hjärtat. Fy fan för att behöva spendera slutet av veckan med att ligga i sängen med tårar sakta rinnande längs kinderna. Den här jävla välbekanta smärtan börjar bli för mycket. Hur mycket ska jag klara?

 

Ni kan bli arga och ni kan säga att jag överreagerar, men faktum kvarstår. Det gör ont i mig när ni gör så. Oavsett om jag överreagerar eller inte. Det gör ont och det trycker ner mig. Jag vill inte känna såhär. Jag förtjänar inte att känna såhär.

 

Tur att jag har min fina Ebba att prata med såhär på kvällskvisten så jag kan tänka på annat en stund <3 Tack Ebba för du är bäst <3