Jag behöver få avreagera mig. Utan att göra någon upprörd på något sätt. Facebook funkar inte för där är det för mycket folk som ser det. Bloggen lär det inte vara någon som läser med tanke på hur länge sedan jag gjorde ett inlägg senast. Det känns bara bättre när jag får skriva av mig, det är inte så att jag förväntar mig att det ska förändra något..

Jag saknar min vän så att det gör ont. Det är inget som syns på utsidan men inuti känns det. Varje gång jag hör ditt namn eller när något händer som jag vill berätta för dig och jag kommer ihåg att jag inte kan det längre. Jag saknar tiden som var. När vi berättade allt för varandra och alltid var ärliga, men nu tror jag inte det finns något som heter ärlighet kvar. Jag kan inte lita på att vad du säger är sant för du har ljugit och gjort mig så illa.

Folk säger att jag inte borde sakna dig eller tycka om dig längre, men dom förstår inte hur jag känner. För mig funkar det inte så att bara för någon är elak som satan så slutar jag bry mig om den. Det är bara inte så det funkar. Jag gissar att det var en anledning till att du var så elak överhuvudtaget, för att jag skulle sluta bry mig om dig. Du tänkte väl att om jag är så elak jag bara kan så vill hon inte ha något med mig att göra mer.

Jag hade gjort allt för dig om du bad mig. Det skulle jag säkert fortfarande. För mig var vår vänskap guld. För dig kunde jag berätta allt och inget. Du känner mig och jag känner dig bättre än vad vi båda tror.