Har varit i Borås med finaste vännen Ebba ikväll och sett på Brolle. Jag tror inte på gud, men för säkerhets skull tackar jag honom för såna vänner som man vet alltid finns där oavsett vad.


Vi stötte på en del människor och majoriteten är folk som jag aldrig hade känt om det inte var för dig. Din syster, familjen som vi firade midsommar hos och vännen som alltid kan läsa dig som en bok. Kändes underligt. Vet dom vad som hänt? Troligen inte. Vad tänker dom om mig ifall dom vet vad som hänt? Värsta av allt var ovissheten om vart du befann dig. Spejande ut över folkmassorna med skräck blandad förtjusning. Skräck eftersom jag inte har någon aning om vad som skulle hända om vi sprang på varann. Förtjusning ifall jag skulle få träffa dig i ens någon minut..