Vaknade kl 6.20 av att det regnade. Det hade slutat när jag vaknade igen som tur var. Men efter frukosten när vi skulle ge oss iväg till Oberstdorf började det regna igen… Vi åkte iaf iväg och det regnade en bra bit på vägen men innan vi kom fram hade det nästan slutat helt. Vi åkte upp i bergen och kom efter en stund in i Österrike. Vi körde in och ut ur några små söta byar och kom till vägs ende. Det är nämligen så att de österrikare som bor där enbart kan ta sig dit genom att köra genom Tyskland.

Vi fick ju givetvis vända och köra tillbaka ner till Oberstdorf där vi letade oss fram till Nebelhornbahn (Tysklands största linbana) som vi hade tänkt åka. Vi hade läst att det kan vara ganska dimmigt på toppen och vi såg att det var en del moln däruppe, men vi bestämde oss för att åka upp. För att komma upp till toppen var det 3 sammanhängande linbanor. Man fick alltså byta 2 gånger på vägen. Det var sjukt fint! Man kunde inte se alla avlägsna bergstopparna p.g.a. molnen, men det är ju fräckt det med. När vi gick ut ur stationen fanns det räcken längs kanterna men sen kunde man gå ut på en topp där det inte fanns något alls. Det var skitläskigt, speciellt när pappa snubblade till då och då. Många fina bilder blev det och jag kände mig modig som trotsade min rädsla för höjder, men den sista biten när vi tog oss in till staketet igen snurrade det faktiskt i huvudet på mig.

Vi satt en stund på caféet (det kom ett regnmoln) innan vi åkte ner till nästa station igen. Vi gick och kikade runt den lite innan vi åkte ner till nästa där vi också gick runt lite. Där fanns bl.a. en konstgjord sjö med fisk i. Sen åkte vi ner till bilen nöjda med resan till bergstoppen Nebelhorn, 2224 meter över havet. Nebelhorn blir översatt till svenska ”Dimhornet” och det är ett namn som passar bra. Vi åkte tillbaka till campingen och fixade i ordning middag. Strax efter vi ätit började det regna och åska hördes på avstånd.