Det är inte lätt att hänga med i vissa människors svängar. Ena dagen är allt som vanligt och helt plötsligt nästa dag så är man deras största fiende. Själv hänger jag inte alls med på såna svängningar... Kanske har det att göra med min åksjuka..

Ena dagen var vi vänner, nästa dag var jag bara jobbig och i vägen och sen tyckte du att vi inte skulle höras av. Sen efter kanske en vecka då ringer du och behöver min hjälp. Då passar det att vara vän med mig en stund och såklart så kan jag inte säga nej till dig eftersom jag bryr mig för mycket. Sen efter jag ställt upp och hjälpt dig när ingen annan gjorde det då var vi tydligen knappt vänner. Träffades en gång men absolut inte ensamma. Återigen efter några dagar så hatar du mig och säger att jag bara förstör allt. Förstör ditt liv. Efter allt jag gjort för dig. Efter ytterligare några dagar hör du av dig och säger att du är ledsen för det du sa och att jag betyder otroligt mycket för dig. Sen hör du inte av dig igen på över en vecka och själv är jag för rädd och förvirrad för att kontakta dig.

Vad fan ska jag känna? Vad ska jag tro? Är det konstigt om man blir ledsen och inte förstår vad man gjort för fel när man bara försökt hjälpa och ställa upp i alla lägen.. Jag mår illa av dessa tvära kast, varken mitt hjärta eller mitt huvud hänger med och när det väl stannar så står man där helt yr och illamående och vet varken ut eller in.